Hur ser din familj ut?

Jag har en ovanligt stor familj, nämligen: storasyster Alexandra, storebror Martin, lillebror Martin, lillesyster Amanda, pappa Joachim och mamma Marie.

Hur träffades du och Johan och hur länge har ni varit tillsammans?

Jag och Johan träffades för sjukt länge sedan (jag gick första året på gymnasiet och han sista, men båda var upptagna då) hos en gemensam vän. Sedan började vi höras när jag gick sista året året, men det blev liksom aldrig av att vi sågs. Istället träffade vi på varandra på en konsert (Lars Winnerbäck) i Augusti 2008 och har hållit ihop sedan dess, men vi har satt ut vår årsdag den 1a November 2008. Såå ja, i ca 3,5 år har jag väl i alla fall fått dras med honom ;P Tiden går.

Vilka är dina närmsta vänner?

Mina absolut närmaste vänner är Micaela Ström som bor i Norrköping och Sandra Ohlsson som pluggar i Västerås. De kan jag verkligen prata om allt med och vi har sjukt kul ihop, tråkigt att de bor så långt bort bara. Mickan är en barndomsvän som blev min bästis redan i "Lekis" tror jag och Sandra har jag haft turen att lära känna genom en vän nu på senare år. Vi bodde ihop sista terminen på gymnasiet :) Annars har jag andra vänner som också är goa, såklart :) Men dessa två står mig närmast.

Bästa dagen i ditt liv?

Oj, den var svår. Hmm, när jag tänker på bra minnen så tänker jag på när Johan och jag köpte vår lägenhet, en massa fotbollsminnen: Halmstad, Gothia, träningsläger, Gothia cup, Rimbocupvinster osv, dagen jag tog körkort och roliga saker Johan och jag har upplevt tillsammans. Har tyvärr ingen speciell dag som jag kan utse som den absolut bästa dagen i mitt liv.

Vad tror du att prinsessan kommer heta?

Nu svarar jag försent på den här frågan och trodde inte att hon skulle få heta Estelle faktiskt. Hade tänkt mig ett gammalt vanligare namn, som Margareta eller något, men tycker absolut Estelle är mycket bättre än det.


Det var frågorna jag fick :) Tack!

Idag har jag varit på föreläsning och pluggat. Nu ska jag förbereda tacos till Johan kommer hem från jobbet. Ikväll blir det lugnt med The Voice live och en massa gottesnask. Hela helgen är full med jobb som jag har tagit på mig extra. När jag fick erbjudandet att jobba 17 h (30 h betalda efter OB) kunde jag inte tacka nej.

Trevlig helg på er :)

En bild från Turkiet 2011, haha..

Skönt att vara hemma! Jag och Johan har precis lagat en jättelasange. Så gott! Från och med nu och hela morgondagen blir det djupdykning ner i litteraturen, men det gör inget för den här lyxdagen kan jag leva på länge.

Detta är då dagens måltider.

Hej! Nu är jag hos Elin i Kista. Jag har varit på seminarium, lunchat på Tacobar, vaccinerat mig mot Twinrix på drop in och shoppat. Nu har jag stillat mitt shoppingbehov och överlever ett tag till :)

Uuh.. Inatt blev det inte många timmars sömn. Kollade på film till tolv och sen kunde jag helt enkelt inte somna. Nu sitter jag på bussen in till skolan, har seminarium klockan nio. Efter det drar jag och några tjejer in till stan och lunchar.

Ha en bra dag!

Sådär, ja. Då var man färdigtränad för dagen. Galet jobbig löpning säger jag bara. Och med min träningsvärk också var det inte kul! Ser fram emot morgondagens träningsfria kväll.

Nu är det dags att plugga lite innan jag slår på en film, nämligen "Waiting for forever". Den ska tydligen vara ruskigt bra! Hjärtat kommer hem sent ikväll då han är iväg och dömer hockey.

Är det uppbyggnadsträning så är det...

Idag är en sån där dag då jag till och med sa tack för skjutsen till busschauffören, en bra dag alltså. Ingenting kan gå snett, om man bortser från löpningen ikväll.

Inga reaktioner angående texten? Nej, det är klart. Just nu är det väldigt omdebatterat det här med genus och Kvällsöppet igår handlade om vi ska investera tio miljoner i genuspedagoger till förskolorna eller inte. Mycket intressant tycker jag och en viktig samhällsfråga. Nog om det.

Idag har jag fruktansvärt ont i mina lår, de vill liksom inte riktigt leva längre. Var gårdagens träning tuff igår? Jag tror det. Just nu sitter jag på bussen in till universitet för att gå på en föreläsning som handlar om Piaget. Nu på morgonen har jag hunnit plugga och städa hemma vilket känns skönt. Vädret idag är ju strålande (4+) så räckte med vårjackan och skinnvantar idag :) Då blir man glad!

Vad är egentligen genuspedagogik? Och varför är så många emot det?

"Idag pratade vi om genuspedagogik i Förskolan på Radio 1. Cissi Wallin, som är programledare, Lady Dahmer och jag. Vi talade om detta med anledning av Amanda Schulmans inlägg. Läs det, och låt mig sedan utveckla mig om vad genuspedagogik är, och varför jag tycker att det är en sjukt bra grej.

För det första: Alla föräldrar är för frihet. Oavsett om du håller på med genus eller inte. Det spelar ingen roll om du klär din lilla tjej i klänning, en vettig förälder oavsett ideologi kommer inte att förbjuda henne från att spela fotboll om hon vill. Där misstolkar folk genusuppfostran å det grövsta. Folk har fått för sig att man…

1. Förbjuder kön.
2. Påstår att allt annat är tvång och att andra föräldrar inte är för frihet.
3. Att man ska uppfostra alla barn enligt samma mall och inte tillåta skillnader som avviker från denna mall.

Om man ska uttala sig om vad genusuppfostran är, så finns det en poäng med att läsa på om vad det är innan man tror att det är barnmisshandlare mot blöjbyten och som förbjuder rosa och förbjuder “hon” och “han” och förbjuder flickor från att leka med dockor. Det är inte det som är genusuppfostran och jag bryr mig inte huruvida någons unge bär en klänning eller inte. Skitsamma. Det är så irrelevant att det inte är klokt och att folk som tar sig friheten att argumentera mot genusuppfostran med såna argument, det säger mer om er än om genus. Varför tror ni att det handlar om det?

Tror ni att det skulle ha blivit en riktig riktlinje i skolan om det var det som genus handlade om? Om det handlade om att förbjuda att kön nämndes och flickor från att bära rosa? För det skulle ju faktiskt inte ha kunnat bli. Jag tycker att det är en rätt rimlig slutsats som man kan komma fram till själv om man tänker på det.

Genusuppfostran handlar om att tillföra möjligheter, och nej, ingen förälder tror att man tvingar barnen till saker, det tror ingen, inte ens fundamentalister tror att de gör det. ALLA tänker att de erbjuder frihet, men det finns så mycket saker vi ser runt om i världen som väldigt många av oss verkligen inte tycker är frihet. Men på samma sätt tittar andra, i andra delar av världen, på vårat västerländska samhälle och tycker att mycket vi gör är sjuka tvång.

Om man tror på genus, då tror man på samhällsstrukturer. Man tror att barn gör vad vuxna gör. Man tror att barn söker en grupptillhörighet, och man tror att den gruppen påverkar individen. Så långt inga konstigheter, barnuppfostran ser ut så. Skillnaden är att man också har könet i åtanke inom genus. I genusuppfostran delar man inte upp barn i grupper baserat på kön, man delar upp barn i grupper baserat på deras intressen. Man säger inte: “Pojkarna kan göra det och flickorna kan göra det.” Man säger: “De som vill rita kan rita, de som vill leka med bollar kan det.” Om det då visar sig att fler flickor vill rita, och fler pojkar vill leka med bollar: Det gör inget. Men man delar inte upp dem till att börja med och man tar inte för givet att vissa barn gillar vissa saker och har olika förutsättningar på grund av deras kön.

Och om ett barn har svårigheter i ett visst område så bortfärdar man aldrig någonsin det med: “Äsch, han är ju bara pojke/flicka.” Om en tjej är väldigt blyg och rädd för att ta kontakt, så ser man inte det som en helt okej grej för att hon är tjej, utan man hjälper henne med det, för man utgår inte från att tjejer har ett visst naturligt handikapp. Om en pojke går runt och spöar skiten ur de andra kidsen så avfärdar man inte det med att det är en killgrej, man försöker ta reda på varför och lösa det. Man utgår inte från att han är dum i huvudet bara för att han är en kille. Man ger alla indivder stöd i de områden som de har problem med oavsett om de föds med en snopp eller snippa.

En annan sak man gör med genusuppfostran är att man har koll på vilka övriga intryck man ger sina barn. Man läser inte bara sagor om söta prinsessor och prinsar som riskerar liv och lem för att rädda prinsessornas liv. Inom genus kan flickan vara den som räddar, och pojken vara den som behöver bli räddad. Individerna finns, men de är inte bundna till kön utan rollerna växlar baserat på karaktärernas individer. Man byter inte plats på könen, som vissa tror, utan man låter de olika rollerna existera trots den klassiska könstillhörigheten.

I den mesta populärkultur som riktas till barn är det klart och tydligt att pojkar som gråter och inte är tuffa och slåss är dumma mesar. Det är väl helt okej för de pojkar som inte vill gråta, men hur är det med de pojkar som vill gråta? Ska de verkligen behöva känna sig missanpassade i samhället på grund av det? Hur är det med flickor som inte vill gråta och som inte vill kramas lika mycket som det tas för givet att flickor vill? Ska de stämplas som kalla häxor med sociala problem? Hur är det med flickorna som inte är söta, som ju alla flickor är i alla historier? Ska de behöva känna sig missanpassade och dåliga för att de inte är söta nog? Ska de verkligen behöva få ätstörningar när de kommer upp i puberteten och ha ångest för att de är så fula? Vet ni någon tjej som har inte ångest över sitt utseende idag, och är det verkligen rimligt att det ska behöva vara så? Kan inte hon vara skitglad över att hon är grym på sport om det nu är det som valde att uppmuntra när hon var ung istället för att kalla henne söt hela tiden?

Genusuppfostran anser att ingen ska behöva känna sig missanpassad på grund av att deras personlighet och utseende inte passar in på deras könsroll. Enligt genus ska pojken som gråter passa in lika bra i samhället som pojken som springer runt och sparkar en boll och som är tuffast och starkast. Enligt genusuppfostran så är inte det som flickor uppskattas mest för hur söta de är, utan det är det som de vill, som de är bra på, som räknas.

Är det här verkligen så farligt? Är det så hotfullt? Jag kan inte se problemet. Jag skulle kunna se problemet om det handlade om att man förbjöd flickor att vara “flickiga” och pojkar att vara “flickiga”. Jag skulle se problemet om man bara tillät en enda könsneutral upplaga och alla skulle följa den mallen. Men det är extremism, och något sånt här tillåter vi inte i Sveriges förskolor, och att genusuppfostran skulle se ut på det viset är på grund av folk som blir sura så fort de hör ordet genus och drar sina egna förutfattade åsikter.

Och om man tycker att vi ska ha en tydligt indelad uppfostran enligt kön, som Calle Schulman tydligen gör. Kul för dig att du gillar när flickor är söta. Jag gillar också söta grejer. Söta flickor, söta hundvalpar, söta pojkar. Men tänk om Charlie och Penny, när de växer upp, blir fula?

Om de främsta komplimangerna ni då gett dem, varje dag, är baserat på hur söta de är – Vad fan händer med deras identitet och självförtroende då, när de inte längre kan leva upp till det som uppmuntrats varje dag från deras omgivning? Jag skulle gissa på att resultatet blir Kissie. Extrema mängder smink, mycket ilska, mycket plastikkirurgi och mycket ätstörningar. Vet ni hur många tjejer det är som ballar ur i en viss ålder på grund av att de inte är söta flickor längre, och finns det en vits att motverka detta innan det händer?

Tänk om de här flickorna istället hade fått höra, från främlingar och sina föräldrar och sin omgivning varje dag att det var en prestation de lyckades med som var det som ständigt fick höra glada ord om, kanske skulle det vara bättre? Jag säger inte att man ska förbjuda folk att vara söta, men om det blir den största källan till bekräftelse under ett barn uppväxt så…

Alla som har barn vet att uppmuntran och bekräftelse innebär att ett barn tycker bättre om en viss syssla. Alla vet att ett barn tycker att det är roligare att utföra någonting som får dem att känna sig duktiga. Det här använder man både vad gäller att lära barnen fakta, och att lära barnen vad som förväntas av dem och i deras beteende gentemot andra. Det här slutar inte vara en sanning för att det helt plötsligt gäller utseende, det här slutar inte vara en sanning för att det handlar om “machogrejer”.

Jag går inte omkring och tror att folk ignorerar när deras döttrar intresserar sig för fotboll. Självklart så gör inte folk det. Bara folk som är extremt konservativa gör det, och det är inte vår norm länge (även om jag fick en hel jävla del om mina intressen från folk när jag växte upp som gjorde mig rätt förbannad) utan vår norm är att uppmuntra våra barn när de är duktiga och när de är intresserade. Det är ett bra steg på vägen, men det är inte hela vägen.

Och hur kommer man resten av vägen?

Genus handlar om att du analyserar hur du talar till ditt barn, vad är det som du främst ger dem glada leenden för? Vad är det som du främst säger att de är bra för? Vad är det som främlingar säger till ditt barn? Vad är det som dina släktingar och vänner säger?

Om du tänker på det här och, förmodligen till din förvåning, kommer fram till att det är en jäkla “Du är så söt, du är så fin, du är så gullig!” till ens tjej, då ska man inte bli förvånad om den här tjejen, när hon kommer i puberteten och lägger på sig vikt, får finnar, och börjar bli lite ful som många av oss dessvärre blir – Då ska du komma ihåg att du var delaktig i detta, för det du visade uppskattning för under hennes uppväxt var hennes utseende, och när hennes största källa till bekräftelse dör bort i en hormonexplosion, visst fan att hon blir deprimerad. Du ska inte sluta kalla henne för söt, men tänk på vad det är som kommer oftast och överväg om det är värt det.

Och om du inte tror på det här. Tänk på det, i ditt liv, som du är bäst på, det som folk tycker allra bäst om dig för, det som får dem att le åt ditt håll. Tänk dig att det här plötsligt försvinner. På några månader. Poff! Borta. Du kan inte längre.

Du var grym på matte och hade ett grymt jobb som utvecklare på ett stort IT-företag, hoppsan, du fick en stroke! Alla dina skills försvann. Ångest? Ja. Du var fotbollspelare och hade en sån jävla exakt spark i benet att det inte var klokt, men hoppsan! Du bröt en led och kan inte spela längre. Ångest? Jag tror det. Du är bildkonstnär och helt plötsligt går du och blir blind, självmordbenägenhet? Jag tror det.

Ser ni min poäng? Jag tycker inte att ni ska förbjuda era döttrar från att bära rosa, ha en prinsessklänning och jag tycker absolut inte att ni ska undvika att kalla henne för söt. Men, om ni funderar på de flesta sagor ni läser för henne, de flesta kläder hon bär, och de flesta saker ni ger henne bekräftelse för och kommer fram till att väldigt mycket handlar om att man ska vara söt, då tycker jag att det finns en poäng i att försöka ändra på detta och se om det finns något annat ni kan uppmuntra henne för än just det ytliga.

Och om ni inte går med på det, utan tycker att det är helt rätt och rimligt att det ska vara så: Då vill jag fanimej inte att ni blir förvånade när hon blir 12-13 år, får ätstörningar, har ångest för sitt utseende, bär dubbla behåar med inlägg, vitblonderar håret, bär tjugo kg smink och tjatar och skär sig i armarna för att hon känner sig så jävla misslyckad. För ärligt talat: Ni gjorde ingenting för att motverka detta när hon var yngre. Ni uppmuntrade det.

Man kan tala så mycket om självförtroende, att det är det viktigaste att ge sitt barn. Men hur ger du egentligen ditt barn självförtroende? Har du tänkt längre på det? Gör det. Och när du gör det, tänk på vad du ger dem självförtroende för, och överväg om detta är något som kommer att försvinna, helt plötsligt, en dag när de växer upp.

Du skulle inte vilja att det du uppfattas som duktig och bra för plötsligt försvann. Dina barn kommer inte att göra det heller.Tänk på vad dina barn förväntas gilla, och fundera på om de kanske får höra samma sak hela tiden.
Tänk på hur dina barn förväntas agera, och fundera på om det är rimligt.

Tänk bara på vad du gör, lyssna på dig själv, titta på ditt barns omgivning och fundera på hur rimligt det är. Varsågod, där har du genuspedagogik. Är det verkligen så jävla hemskt som du trodde?

Tänk också på detta: Om det inte hette genus, och du inte kopplade det till feminism, skulle du då ha samma fördomar som du har idag? Eller är det egentligen baserat på vissa knäppon, extremister, som du sett på internet och baserat på dina fördomar om vad genus och feminism inbegriper?" - Hanna Fridén

Sitter och kollar på Kvällsöppet och ena laget tar orden ur min mun. Jag vill bli genuspedagog!

Jag & underbara Marcus. Miss him!

Har varit och kört ett styrkepass uppe på Actic. Satan så jobbigt! Man känner verkligen var man är klen om man säger så. Nu blir det en gainer, en dusch och sen lite plugg!